...eller vad som händer då pappan ser efter spädbarnet i moderns frånvaro.

Ok, jag tror jag börjar förstå varför kvinnor överlag tvivlar* på mannens förmåga att ta hand om spädisen (som i detta fall är hela 10 månader gammalt...). De häftigaste vurporna tycks ske under faderns vakande öga... Vakande och vakande. Förstås är olyckan nästan framme under den bråkdels sekund som man skall lägga undan något.

I mitt fall har det hittills skett två nära ögat situationer. Den ena var verkligen en nära ögat situation. Ungen hade just avnjutit sin kvällsvälling i vår säng, och jag skulle lägga min telefon på mitt nattduksbord. I samma ögonblick som jag sträcker mig mot mitt nattduksbord ser flickan något på mammas nattduksbord som hon vill ha. Med fart kryper hon mot nattduksbordet och ser inte att nattduksbordet med skarpa kanter och hörn är ca 5-6 cm från sängen. Ena handen glider ner mellan sängen och nattduksbordet och flickan dyker med ansiktet mot borshörnet... Tiden stannar och jag hinner tänka "där sprack ögat eller ögonbrynet". Tursamt nog är det ögonbrynet som tar smällen, men det träffar inte hörnet utan kanten. Ögonbrynet håller, sväller inte upp och inga blåmärken, bara lite tjut och gråt som varar i 20 sekunder.

Den andra vurpan skedde också den i vår säng efter vällingintaget. I det här fallet skall jag lägga en bok på mammas nattduksbord. I samma ögonblick som boken träffar nattduksbordet börjar skynkpynk hoppa i sängen, nära sängkanten. Jag hinner se att "perkele, nu far hon över" och sträcker mig efter henne, men är lite för sen (åldern sidu). Flickan gör en vacker parabel i luften och ansiktsplanterar (eng. face plant) i laminatet. Flickan måste typ vara spiderman eller något, för återigen klarar vi oss med blotta förskräckelsen och lite gråt.

Ni kan gissa att man känner sig lyckad.

*skrivet med ironi och lite överdrifter