Lillflickan har börjat göra saker man inte får göra. Grönväxterna är något som verkligen är intressanta att riva i. Ju mer man säger nej, desto mer river hon i dem. Idag konstaterade jag vår ena garderobsväxt fått sig rejäla åkare. Gissa om inte Skynkpynk tyckte att hon skulle riva lite till i den. Jag har svårt med att måsta upprepa nej flera gånger utan att det går hem. Tålamodet sviktar ganska snabbt. Nå, jag fick i vilket fall som helst klippa ner några av skotten hon misshandlat och medan jag klippte skulle hon också vara med... och riva lite till.

Frun följde roat med hela händelseutvecklingen och konstaterade bara:
" Nå nu vet hon i alla fall att växten är intressant. Tror du att hon kommer att låta bli den i forsättningen?"
"Garanterat om jag jesustejpar fast flickans armar längs hennes kropp kanske det blir lite svårare att riva tag i saker..." tänkte jag lite senare... Det där med jesustejpet kom jag just på. Det är med andra ord inte allvarligt menat.

Flickan är nu 10,5 månader gammal och har gått de senaste tre veckorna utan stöd. Ungen har med andra ord bråttom.